Fjärran Östersund

Fjärran Östersund

Yokohama, Berlin, Paris, New York. Östersund. Vägen till att öppna en japansk restaurang i Jämtlands skogar var allt annat än rak.

Efter ett liv av sökande efter mitt kall och min plats, var det i slutändan kärleken som tog mig till Sverige. Det var också kärleken som fick mig att öppna Take Mikado – kärleken till mat. Rå fisk var tyvärr inte det hetaste i 80-talets Östersund, och det tog nästan fem år innan jag fick restaurangen på fötter.  

Så en kväll ringde telefonen. ”Det är restaurangen, Tim. Den brinner.”

När jag kom fram var det för sent. Jag försökte gå in men polisen höll fast mig. Det var väl en instinkt, att man vill rädda något. Det var ju inte bara restaurangen som brann, det var mitt liv.

Och allt jag kunde göra var att se på.  

Tiden efter branden var som ett vakuum. I jakt på någon form av struktur och trygghet vände jag hem; hem till Japan. Där bodde jag ensam en tid strax utanför Yokohama. Ett enkelt liv.

Men något saknades. Jag insåg att Japan inte var hemma längre. Hemma var Östersund. Hemma var restaurangen.

Så jag åkte tillbaka till Sverige, tog ett lån och byggde upp den igen. Kosta vad det kosta ville, vinna eller försvinna.

Idag är restaurangen inte bara på fötter igen. Den är världskänd.”


Tsukasa ”Tim” Takeuchi
Take Mikado
Östersund